Tillbaka i huset på vischan, där allt började, får jag för mig att tillfälligt återuppliva ett bloggande, som sovit i åratal.
I fyra år var detta stora hus vårt hem. I mera än sex år har det nu varit allt mera övergivet, det borde ha varit sålt i fem år redan och varje år tänker vi "nu måste vi få det gjort".
Så och i år.
Kanske är jag ute och cyklar, igen en gång.
Hur det ska gå, att komma förbi de fyra-fem första trevande inläggen och återfå lusten och rutinen, vet jag ju inte. Men jag vet att jag behöver ett rum bortom facebook... tror jag nästan kanske.
Inga bloggförsök har lyckats sedan alla gamla bloggar förtvinat; alltså "Arma Dagar", "Nya arma dagar", "Bortom Tankar", mina LCHF-bloggar, fotobloggen "Mollalenas blick", min finska blogg "Alavilla mailla hallanvaara" och ja, vetnivad, utredning pågår här medan skammens rodnad stiger på kinderna. Jag vet inte hur många bloggar och bloggförsök jag lämnat orörda, i väntan på, ja... va´dååå...frågar jag mig inte.
Kanske har jag tur, vem vet, kanske händer samma sak nu, som för tio år sedan.
Då mötte jag den första bloggen.fi och drogs in i ankdammen och tillbaka in mot svenska Österbotten och Finland, åtminstone i andanom. Vintern och våren 2007 kändes det som om bloggandet räddade, om nu inte riktigt livet på mig, så i alla fall vettet. I bilen på väg, de 300 kilometrarna hemifrån Stockholm och hit till den övergivna vischan, satt jag idag och målade upp mina visioner för utbyggnaden av vårt relativt nya sommarhus, som ligger närmare Stockholm. När jag sitter här och skriver, i det stora "lantköket" som jag ritade för tio år sedan, tänker jag att det får lov att vara OK, att fortsätta drömma om en tid utan stress, i ett hus med "högt i tak och långt till väggarna".
Huset i vårt nya lantliga paradis, är inte stort men med den drömda (i bilen planerade tillbyggnaden) får vi i alla fall ett rum, som kan leva upp till mitt ideal.
Blir det inte av så blir det inte...
Blir detta en 100-dagars-blogg så blir det. Blir det inte så blir det inte...
https://www.youtube.com/watch?v=pKP4cfU28vM
Åh att du har börjat blogga igen!
SvaraRaderaÖnskar dig all lycka med det, att det gör dig gott i livet när livet är som det är, som du brukar skriva.
Mig gör det i alla fall gott, det är ett som är säkert ♥
Tack Janicke.
RaderaDu vet hur mycket ditt stöd och vår vänskap - via gamla "Bortom Tankar" och att vi möttes IRL, betyder för mig. Kram.